.

Jag orkar inte, hur länge ska det här med skolan äta upp mig? Har jag inte lagt ner nog med tårar och tid på det här? Jag är så less på att ha ett problem som inte kan finnas i den här familjen jag bor i. Det gör bara saken ännu värre.

Jag orkar inte med att känna hjärtat hamna i fel rytm, orkar inte med att behöva kämpa med alla mina krafter för att kunna andas, att se hur det svartnar för ögonen som om att man ska blinka, men inte får upp ögonen igen, orkar inte med att med varenda lilla muskel stoppa mig från att ställa mig och skrika rakt ut pga frustration för att den här jävla ångesten ärligt äter upp mig innebords, kan inte sova på natten för jag ligger och undrar om jag kommer lyckas komma iväg imorgon? Är så jävla less på att verkligen anstränga mig för att komma upp på morgonen, och sen när jag väl ska gå händer allt om igen, och slutar med att jag sitter och gråter på golvet och känna kniven i hjärtat för att man misslyckas med en sån här simpel sak. 

Så jävla less.


Tänker mycket på mina fina vänner i skolan, det här drabbar ju inte bara mig. Jag älskar er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0